Nån annan

@malveus@mastodonsweden.se Löste skilsmässan just detta mönster eller har du fortsatt med serieförälskelserna?

@malveus@mastodonsweden.se Om inte annat är ju hennes syster den värsta tänkbara kandidaten om man inte vill skapa total kaos.

@malveus@mastodonsweden.se Jag kämpar på. Jag tror det är värt det i det här fallet.

Är på lång bilresa. Tankarna går och jag är sen att skjuta bort tankarna på henne. Behöver bättre disciplin.

@linbro@mastodonsweden.se Jag har kommit fram till en del undertryckta behov (som att bli sedd, lyssnad till och att få göra skillnad mellan å ena sidan att prata fritt om tankar och å andra sidan sedan göra planer av dem och sätta dem till verket) som jag absolut ska ta upp med min fru, för jag vill få detta att fungera.

@linbro@mastodonsweden.se Att bli kär i någon annan under ett äktenskap är nog mer regel än undantag, och det kan nog rentav vara oundvikligt. Jag försöker att inte känna skuld för detta utan istället jobba systematiskt med att förstå varför och försöka lappa hålen i äktenskapets väv till den grad det är möjligt.

@linbro@mastodonsweden.se Fast detta gäller ju förälskelsen i första hand. Jag betvivlar att en terapeut skulle kunna ge så strukturerade och överskådliga svar. För förälskelsen i sig vore en parterapeut rentav förödande - min fru skulle gå i taket, svägerskan skulle få veta, familjemiddagarna bli stela. Jag ber om referenser till litteraturen och verifierar själv. Jag skrider varsamt fram och känner dess begränsningar.

"Snygg skjorta" sa hon nyss. Jag måste nog ta hennes hjälp för att undvika trevligheter men hur ska göra det utan att berätta min prekära situation, att jag är kär i min frus syster?

Googlade sedan lite på liknande problem och hamnade på Familjeliv där det presenteras allsköns historier där man låtit såna här historier gå mycket längre. Någon har hållt en hemlig relation med frugans syster vid liv i ett par års tid. Hur är det ens möjligt? Och det förutsätter ju också att systern är fine med det, dvs inte nog med att mannen bedrar sin fru, även systern bedrar henne. Förgörande. Förstår det inte. Det här ska stoppas.

Ett viktigt tankefel Det är lätt att tänka: "Jag är kär i henne, alltså måste hon vara rätt person." Men det finns en annan möjlig tolkning: "Min hjärna råkade koppla flera ouppfyllda behov till just henne." Det är en mindre romantisk men ofta mer användbar hypotes. Om den stämmer innebär det också att när behoven börjar mötas på andra sätt och förälskelsen inte längre matas, brukar intensiteten minska över tid.

Efter ett möte: älta inte återspela inte samtalen analysera inte blickar skriv inte om henne i mobilen Bryt tankespåret tidigt. Gör jag fel som skriver om det? Kanske! Jag hade hoppats att det skulle hjälpa.

Fundera över: Vad är det hon får mig att känna? Attraktiv? Sedd? Respekterad? Lugn? Intressant? Det är ofta viktigare än vem personen är.

@linbro@mastodonsweden.se Jag har också just läst en bok om hur mycket vi påverkas av ett möte med andra människor, såpass mycket att vi lägger mer vikt vid det vi plockar upp under mötet än hårda fakta. Jag tänker att detta gäller en terapeut också. Hur jag klär mig och för mig under ett möte med en terapeut kommer antagligen få denne att avfärda vissa ideer och stärka andra, utan att set för den delen behöver vara rimligt.

Genom att styra bort tankarna och genom att konstatera att jag ibland faktiskt knarkar minnen och fantasier gör jag det lättare att komma ur det hela. Hjärnan och kroppen är märklig. Det är faktiskt jättehärligt att knarka så men de långvariga effekterna är jobbigare. I min ungdom föll jag i en två år lång depression som följd. Jag borde sökt hjälp då men hittade till slut några verktyg ut.

Det bästa verktyget var mantrat " finns inte!", vilket jag intalade mig varje gång jag kom att tänka på henne på den tiden. Med tiden insåg jag att jag hade rätt, för den mycket idealiserade version av henne jag tänkte på fanns verkligen inte.

Det är på ett liknande vis jag ska ta mig ur förälskelsen till min frus syster.

Den här fantasin om att istället skaffa barn med svägerskan men samtidigt behålla allt jag redan har kan tyckas naiv, men det är alltså svaret på vad jag saknar. Det gör det inte det minsta mer lämpligt eller passande, men det gör det mer förståeligt.

Och det är bara en fantasi. En del har svårt att skilja på en fantasi, en vilja och en plan. Det gör jag stor skillnad på. Den som mot förmodan och bättre vetande läser dessa till synes sinnessjuka inläggen, kan möjligen, och med visst fog, avfärda mig som en moraliskt förfallen människa som tänder på sin frus syster. Men jag är ganska vanlig. Skillnaden är bara att jag berättar om det.

Om en vecka flyttar hon till min stad. Då blir det kanske svårare att undvika varandra. Men kanske ses vi då istället så ofta att hon exponerar tillräckligt många andra sämre sidor att jag botas från den här febern. Frågan då är om jag kommer bli lättad eller besviken, när förälskelsen lägger sig, om den nu gör det.

Det är inte mycket att göra åt saken. Hon lever ju här, tätt inpå mig. Svassar, ler, doftar och har sig. Mitt bröst är tungt, knäna mjuka och magen fladdrande. Det spelar ingen roll alls. Inte ens om det är för femtonde året i rad som det ovälkommet drabbar mig. Det står för mycket på spel. Jag låter elden brinna och försöker distrahera mig med annat tills det inte längre bränner, när det nu kan ske. Förr eller senare, det är det enda som är säkert. Tills dess: känslor.

Har ägnat dagen åt att leta fel hos svägerskan, för här ska ingen olämplig förälskelse få gro. Dessvärre dåligt med napp just idag, hon har varit alldeles underbar med sitt svallande hår, lätta skratt och mjuka rörelser. Imorgon gör hon säkert något som jag kan försöka haka upp mig på. Imorgon ska jag dessutom sluta upp med alla löjliga försök att imponera på henne. Det är ju direkt kontraproduktivt att hålla på så här och jag kommer på det först i efterhand. Jag ska tänka efter före.

Tog i en promenad ner till stranden för ett kvällsdopp med frugan. I tystnad. Med fel syster? Hade det varit med svägerskan hade jag varit uppfylld av glädje. En jobbig känsla jag inte kännt förut. Just nu ser det inte ljust ut för mitt äktenskap, men det är också dags gör familjerna att åka hem till varsitt nu. Jag kommer sakna kickarna svägerskan ger mig men det kommer bli lättare att styra tankarna i hennes frånvaro.

Har kört tvärs över landet med min fru vid min sida. Tankarna vandrar obehindrat. Alltför obehindrat! Hur hade det inte pirrat om hennes syster satt där i hennes ställe! Gräset är inte grönare på andra sidan, jag vet det. Dessutom vore det en fullständigt omöjlig operation att gå från den ena systern till den andra. Men är det i själva verket denna omöjlighet som får mig att känna så här? När jag grunnar tillbaka på tidigare förälskelser så är det där omöjliga rentav ett återkommande tema.

Sista matcherna har jag sett på var med svägerskan. Hon låg solbränd och solkysst i soffan. Jag i fåtöljen jämte och tittade ömse på matchen, ömse på henne. Borde fokuserat helt på matchen men.. Har nu en stark vilja att skriva till henne nu men låter bli. Undrar om hon tittar.

Jag är inte kär, jag är en dopaminjunkie.

Liiite har jag tänkt på svägerskan idag, men jag slår bort tankarna när de kommer. Förutom nu på kvällen, då kände jag att jag behövde det. Så dumt.

När jag inser att samma bidragande faktorer till att jag blivit kär sannolikt stämmer in till varje punkt för min svägerska tänds ett knepigt hopp i bröstet. Hopp eftersom varje förälskelse önskar att besvaras. Knepigt eftersom jag ju jobbar på att minska hoppet.

@linbro@mastodonsweden.se Det är inte värre än så.

@malveus@mastodonsweden.se Det är en ganska uppslitande dans mellan hopp och förtvivlan, och hoppet är dessvärre inte särskilt lovande: En fling skulle vara väldigt skadlig för förtroendet mellan systrarna, och förstås för mig. Men ja, fjärilarna och att faktiskt få känna något så starkt är skönt.

@malveus@mastodonsweden.se Så är det. Det passar sig liksom inte.